Begreppet cotext används inom språkvetenskapen för att hänvisa till uppsättningen av element som föregår eller lyckas med en fras eller en term, bestämmer dess betydelse eller dess adekvata tolkning. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att begreppet har olika räckvidd beroende på semiologen som använder den.
Det kan sägas att cotext är en grupp språkliga tecken som upprätthåller ett samband med en mening eller med ett ord i en given situation. Medan sammanhanget (med N) ansvarar för att relatera ett tecken till andra som har samma egenskaper och som är en del av samma existenssituation, relaterar cotext (utan N) skylten till andra tecken som har olika egenskaper eller att Även om de delar kännetecken, befinner de sig i en situation där det är annorlunda.
Som man kan se, både på grund av deras likhet i skrift och i betydelse, är text och sammanhang två idéer som ofta är förvirrade och där deras skillnader ofta inte är tydliga. Det finns de som till och med hävdar att cotext är en nivå i det sammanhang som ger information från den närmaste textmiljön (vad som uttrycktes tidigare eller vad som uttrycks nedan). I detta avseende skulle sammanhanget också ha andra nivåer, såsom extern kunskap, data från andra texter, etc.
För att förstå därför skillnaden mellan sammanhang och cotext kan vi säga att det förra är den uppsättning tecken och semiotiska egenskaper som liknar dem som studeras, som har en viss koppling och som är intressanta att upptäcka i detta avseende. Å andra sidan kommer cotext att äga rum när ett tecken är kopplat och relaterat till andra med olika egenskaper eller till andra som har liknande eller olika egenskaper som befinner sig i en annan existensiell situation.
På detta sätt kan vi konstatera att sammanhanget för en ikon skulle bestå av andra ikoner medan dess samtexten skulle bestå av exempelvis symboler.
Sammanfattningsvis kan man säga att cotext består av de språkliga element som villkorar tolkningen av en fras eller en term, inklusive den, föregår den eller följer den i texten.
När man talar om samtext är det också vanligt att en annan mycket relevant term kommer fram. Vi hänvisar till den så kallade paratext. Detta används för att nämna vad som är uppsättningarna som följer med huvudtexten. Således skulle man till exempel tala om paratext för att nämna indexet, vad skulle vara förordet, titeln och undertexten, fotnoterna, dedikationen…
I detta fall måste vi ytterligare konstatera att det finns två typer av paratext. På det här sättet, å ena sidan, finns det förläggaren, som får det namnet eftersom det är gjort av förlaget, och som kan bestå av aspekter som upphovsrätt, omslaget, katalogen… Å andra sidan finns det författarens paratext, som utförs av författaren och inkluderar uttalanden som titel eller dedikation.